"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris

söndag 28 februari 2010

Stirra...***Stare...

Idag mår jag ÄNTLIGEN bätte. 10 dagar tog det att bli sitt gamla (nya?),vanliga själv igen efter alla gifter. Jag tror inte ens att jag behöver sova middag idag ;). När man stirrar döden i vitögat, vilket jag gjort dessa dagarna, blir det intressanta tankegångar. Idag är jag framförallt jäkligt (förlåt)förbannad på Fru Cancer. Komma här och ändra mitt liv!Det är INTE OK!! Så slutsatserna av den här förbannade känslan har blivit två:
1. Jag vägrar förlika mig med att jag är cancer patient. Från och med nu kallar jag mig canceröverlevare istället. "Hej. Mitt namn är Annika och jag är en canceröverlevare."
2. Fru Cancer invaderade och satte ett tillfälligt chockstopp i våra framtidsplaner. Nock med det!! Idag planerade vi färdigt vårt kök så att vi äntligen kan färdigställa renoveringen på nedervåningen, allt enligt planerna. Chockstoppet är upphävt!
*************************************************************************************
Today I FINALLY feel better. It took 10 days after the chemo to find my old (new?) self again. I don't even think I need to sleep after lunch today ;). When you stare death in his eyes, like I have done these past days, you develop some pretty interesting thoughts. Today I am more than ever really pissed off (sorry, bad word)with Mrs Cancer.
Invade and change my life like this! That is NOT OK! My conclusions from that pissed off emotion will therefor be as follows:
1.I refuse to come to terms with that I am a cancer patient. From now on I will call myself a cancer survivor instead."Hi. My name is Annika and I am a cancer survivor."
2. Mrs Cancer came and put our future plans on some kind of temporary "chock hold". Enough!! Today we finished the layout of our new kitchen and we will shortly proceed with the renovation downstairs. The temporary chock hold is annulled!

lördag 27 februari 2010

Dags igen...******It is time again...

...för Melodifestival!!!!!!!!!!!!!!!!!! Tjoho!!!! Med Peter Jöback dessutom. Dubbel tjoho!!!!! Japp, jag sjunger, dansar och mår bra. Om ni inte visste det =) jag ÄLSKAR melodifestivalen!**********************************************************************
...for the Eurovision Song contest- the Swedish part. Yippee!!!! With my favourite- Peter Jöback. Dubble Yippeee!!!!!!!!!!!! Yes, I am singing, dancing and feeling great. If you didn't know it =) I LOVE the Eurovision Song Contest!

fredag 26 februari 2010

Yeah, fredag!****Yeah, Friday!

Äntligen fredag! Familjen är hemma och allt är nästan som vanligt... =) Jag är förvisso satt i karantän ett par dagar men mår så mycket bättre. Fortfarande "liten tant trött", men det är ok. Väntar på att håret ska trilla av. Det är helt dött och torrt som fnöske. En era är över, en ny börjar.
Ha en bra helg allihopa!***************************************************************
Finally Friday! My family is at home and everything is almost normal...=) I have been put in quarantine for a few days but I am feeling much better. Still "small lady tired", but that's ok. I am waiting for my hair to fall off. It is completely dead and really dry. An era is over, a new one begins. Have a great weekend everyone!

torsdag 25 februari 2010

Datortomografi-Reflektion***CT Scan-Reflection


Ännu en undersökningsdag. Scan av buk och lungor. Min astma upptäcktes för ett år sedan och i januari efter cancerbeskedet ledde det till panik hos mig med tankar som "Tänk om det inte är astma? Tänk om cancern spridit sig?" Läkaren bokade in mig för datortomografi och idag var den dagen.Snälla ni, håll alla tummar! Jag gjorde en foto bok till Max av hans diabetes äventyr och tänkte att jag borde ju också ha en! Sagt och gjort, likt en turist bad jag sjuksköterskan ta en bild på mig. =)Det var en cool undersökning. Vilken maskin, vilken uppfinning. En tacksamhetens tanke går till William Conrad Röntgen som uppfann metoden att röntga 1895! Mycket tid för reflektion när man ligger "i tunneln". Reflektion om tacksamhet. I somras trodde jag att det var livets värsta händelse när vi efter 4 års försök att skaffa syskon till Max med en misslyckad hormonbehandling som avslut tog beslutet att ge upp den drömmen. Idag vet jag bättre. Jag vet att vara tacksam för det jag har och att inte försöka styra livet efter mina planer. För se ni, det går inte! Livet gör som det vill! Så gör det bästa av det. Det slog mig idag att folk gnäller när det snöar, gnäller när det är gråmulet och regn, gnäller när det är för varmt. Vet ni, hitta barnasinnet- titta upp, studera snöflingan i detalj, var tacksamma för att det snöar. Tids nog blir det vår. =) Japp, en filosofisk dag men med ett ack så viktigt budskap.
*************************************************************************************
Another examination day. CT scan of my abdomen and lungs. My asthma was discovered a year ago and in January after my cancer diagnosis I paniced. "What if it isn't asthma? What if it is the cancer that has spread?" My doc scheduled a CT scan for me and today was that day. Please, cross your fingers! I made a photo book for Max of his diabetes adventures and I thought I should have one too! So today I brought my camera to the scan and like a tourist asked the nurse to take a photo of me. =)It was a cool examination. What a machine, what an invention! Grateful thoughts to William Conrad Röntgen that invented the method to X-ray 1895! A lot of reflection time when you are "in the tunnel". Reflection about gratefulness. This past summer I thought I went through the worst time in my life. After 4 years of trying to conceive a sibbling for Max that ended with an unsuccessful hormon treatment we decided to give up that dream. Today I know better. I know to be grateful for what I have and not to try and control life according to my plans. Because you see, that doesn't work! Life is it's own master. Make life the best you can. It hit me today that people complain when it is snowing, when it is gray and raining, when it is to warm and hot. You know what, find your childhood spirit- look up into the snow, study the snow flake in detail, be grateful for the snow. Spring will come eventually. =) Yes, a philosophic day, but with such an important message.

onsdag 24 februari 2010

Onkolog****Oncologist

Det var "daten" idag. Träff med onkologen och en möjlighet för mig att ställa alla mina tusen frågor igen. Otroligt overkligt att jag är onkolog-patient. Jag tycker liksom att folk tittar på mig med "tycka-synd-om" blick: damen i receptionen, med- patienter i väntrum etc. "Jaha, du sade att du var född 1952?" Nej, 1972 "Va? 1972?"
Japp, det freaket är jag! Nåväl, läkaren var bra med klar, tydlig och rak information. Ingen bullshit eller omvägar. Sådant gillar jag, raka rör. Det är en aggressiv cancer jag har, grad 3 (av 4 tror jag), kallad trippelnegativ. Återfallsrisk inom de 3 närmsta åren. MEN den är hittad tidigt och det är ett mycket gott tecken att endast 1 lymfkörtel var angripen. Vi gillar goda tecken! Dessutom kan man bli helt frisk från den och det tänker jag bli! Har idag gått med i en internationell studie på den här typen av cancer som leds av min läkare i Sverige. Nu är jag helt otroligt slut, det var ungefär vad jag orkade med idag. =)
Notera att åter igen sken solen från en klarblå himmel och skapade gnistrande diamanter på ett snötäckt landskap...alltid när jag har varit på dessa stora återbesöken/läkarbesöken har vädret varit så. Det väljer jag att se som ett tecken. Tecken för hälsa och att någon vakar över mig- någon som vill berätta att det kommer att bli bra. Allt blir ju lättare när solen skiner. Carpe Diem!********************************************************************************
That was my date today- the oncologist. Another opportunity for me to ask all my thousand questions. Can't understand that I am an oncology patient. I feel like people stare at me with a "feeling sorry for" eye: the lady in the reception, other patients etc. "Ok, you said you were born 1952?" No, 1972 "What? 1972?" Yes, exactly, that freak is me! Well, the doctor was great- straight forward, honest and direct in her information. That is what I like- No "BS" or odd explanations.
I have an aggressive cancer, grade 3 (of 4 I think) called triple negative. Relapse risk within the next 3 years. BUT the good news are that the cancer was found early and only 1 lymph node was attacked. We like good news! And it is a cancer you can become completely cured from. That is my intention! Today I joined an international study on this particular kind of cancer. My doctor is in charge in Sweden. This was the happening of my day and it totally, absolutely drained me. =) Please note that the sun was shining from a clear blue sky making diamonds sprakle on the snow covered fields again...as always when I am up for these major hospital/ doctor's visits. I choose to view that as a sign. A sign for health and that someone is watching over me- passing a message that I will be ok. Everything is easy when the sun is shining! Carpe Diem!

tisdag 23 februari 2010

Liten tant******* A small lady


Japp. Det är så jag känner mig. Som en trött, liten, gammal tant. Orken finns liksom inte. Jag visualiserar mycket, ser livet i bilder. Just nu ser jag mig själv som en trött teskedsgumma. =) Jag orkar knappt gå uppför trappan, än mindre tänka klart.
Nu går jag in i skedet av cellgiftsbehandlingen då allt immunförsvar är utslaget i ett par dagar. Håll tummarna för att jag inte drar på mig något virus!
Ångesten har släppt för den här gången. Jag fick panik, trodde att kroppen var full av metastaser och att modertumören inte är hittad. Då är det bra med en sjuksköterskegranne som lugnt konstaterar att "Annika, det fick vi ju veta att moder tumören var den stora, borttagna tumören! Den finns inte kvar." Ah, ok! Puh!***********************************************************************************
Exactly! That is how I feel. Like a tired, small, old lady. I have no strength to do anything. I visualize a lot, everything in life actually. Today I see myself like a Swedish cartoon lady "Teskedsgumman"- a tired Teskedsgumman though. =) I can hardly walk up the stairs or even worse, think straight thoughts. I am entering the stage of chemo were my immune system will be wiped out completely for a few days. Wish me luck in not catching a virus! The anxiety disappeared for this time. I paniced, thought I had my body full of daughter tumors and that the mother tumor wasn't found. That is when it is useful having a neighbour nurse that calmly tells me "Annika, we found out from the doctor that the mother tumor was the big one they removed. It isn't there anymore." Ah, ok!

måndag 22 februari 2010

Kan inte sova***********Can't sleep

Konstiga drömmar och mardrömmar. Illamåendet finns kvar om än något bättre. En ångest som absolut inte vill släppa inatt. Dessutom upptäckte jag precis att min PICCline blöder. Måste in imorgon och få den omlagd. Suck. För att skingra tankarna sätter jag mig och skriver blogg. Det brukar hjälpa. Inatt var jag rädd, riktigt rädd, för första gången på denna resan. Vet inte exakt för vad faktiskt, vägrar att ha dödsångest, men det är kanske det det är? Allt är så nytt och konstigt. Att vara patient med en allvarlig sjukdom. Min vardag består av sjukhusbesök och att hantera nästa sjukhusbesök. =) Inte riktigt vad jag är van vid. Jag börjar så smått acceptera det, att ta det lugnt. Kanske tog jag inte det så lungt som jag borde igår...Duktig flicka syndromet som alltid! Nu sitter jag faktiskt här och undrar om ångesten beror på att jag är hungrig? Har ju inte ätit ngt vidare på 3 dagar. Det är värt ett försök.Jag går och äter. =)***************************************************************************
Weird dreams and night mares. Still nauseous but a bit better. During the night I have had an anxiety attack that really doesn't want to let go. I also just discovered that my PICCline is bleeding. Great. I have to go in and get it taken care off in the morning. To try and rest my thoughts I decided to blog. It usually helps. For the first time on this journey- tonight I was scared, really scared. I don't know exactly what scared me- I refuse to be afraid of death- but maybe that is exactly what it is? Everything is so new and strange. To be a patient with a serious illness. My ordinary day consists of hospital visits and preparing for more hospital visits. =) Not exactly what I am used to. I am slowly starting to accept it, to take it easy. Maybe I didn't take it easy enough yesterday...a good girl as always! I am wondering if my anxiety attack came because I am hungry? I haven't eaten much during the past 3 days. Well, it is worth a try. I am off to the kitchen eating. =)

söndag 21 februari 2010

Dag 3 och 4...***************Day 3 and 4...

...av behandlingen har varit fruktansvärda.Illamående och så trött. Har inga ytterliggare kommentarer!
Publicerar några snöovädersbilder tagna på gatan/ trädgården i helgen! Mysigt!!*******************************************************************************
...of the chemo treatment have been terrible. Nauseous and so tired. No further comments. I am publishing a few photos from our street/ garden from this weekend's snow storm. Cosy!!


fredag 19 februari 2010

En ny erfarenhet*****A new experience

Då var den avklarad. Första cellgiftsbehandlingen. Är inte så tuff just nu, men vid hyfsat gott mod om jag får säga det själv. Rekommenderar kanske inte er att fråga Per. =)Schysst illamående, kan inte äta och är himla trött. Dessutom äter jag miljontals (nåja, 3) mediciner mot illamåendet som jag får en massa andra otrevliga biverkningar av. BLÄ! Hade en liten släng av "Det här är inte rättvist" tänket inatt, men den vägen vägrar jag att vandra. Det leder bara till värre tankar.Jag har de senaste 12 åren av mitt vuxna liv arbetat bort det destruktiva tänkandet och jag ska inte kapitulera för det nu! Bäst att stoppa Fru Cancer i sin framfart, hon har en tendens att sätta käppar i hjulet för de positiva tankarna. Det vill jag INTE vara med om. Nu ska vi se...dagens positiva tanke: Tja, jag har duschat, =), och det har kommit mer snö! Älskar snön. Den har blivit min vita ledsagare under denna svåra resa!*********************************************************************************
All done. My first chemo treatment. I am not the toughest girl in town at the moment but in a fairly good mood. Well, as usual, I wouldn't ask Per that question. =)
Feeling rather nauseos, can't eat and I am very tired. I am also eating a million (well, 3) kinds of medicines to prevent feeling nauseos and they give me other unpleasant side effects. BLÄ! (no good translation of that word!)
During the night I had a few thoughts like "This isn't fair", but I refuse to go down that road. It is no good and only leads to worse thoughts. I have during the 12 past years of my adult life worked so hard to get ride of that way of looking at life and I have succeeded. I will NOT surrender to it now! I better put a stop to Mrs Cancer's tendences to filtrate my positive thoughts at times. It is not ok! Let me see, the positive thought of the day: I have showered, =), and more snow came during the night! I love the snow. It has become my white accompany on this difficult journey!

onsdag 17 februari 2010

Picc- line

Idag var det sjukhus besök hela dagen. Inläggning av Picc-line* och provtagningar inför morgondagens cellgiftsbehandling.Obehaglig procedur, den gjorde inte ont, man fick lokalbedövning men psykiskt...Mitt kära lilla huvud. Jag har så ont i det och är så ledsen.Jag kan verkligen inte fokusera tankarna. Allt har bara blivit för mycket, sköljer över mig i vågor. Lägger in den sista bilden idag på "Annikas hår före" (nov.2009). Är nervös inför morgondagen men samtidigt ska det bli skönt att starta kampen mot Fru Cancer på riktigt! Hon måste ju bort. Herregud, jag är ju jäkligt sjuk!!!!!!!!!!!!
*"En Picc-line är en tunn silikonkateter inlagd via en kanyl i ett större blodkärl i armvecket med kateterspetsen strax ovanför hjärtats högra förmak. Fördelen med att ha en Picc-line är att patienten slipper obehaget som kan uppstå i samband med återkommande kanylinsättningar och kärlretande läkemedel i de ytliga blodkärlen."

Källa: www.akademiska.se

***************************************************************************************I was at the hospital all day today. They inserted a picc-line* and had tests done to prepare for tomorrows chemo treatment. Not nice, this picc-line procedure. Didn't hurt but mentally...My dear little head. I have such a head ache and I am so sad. I really can't focus my thoughts at all. Everything has suddenly just become to much. The emotions come in waves. I am attaching the last picture of "Annika before" today (Nov.2009). I am nervous for what tomorrow's chemo will bring but relieved that the fight against Mrs Cancer begins for real! She just needs to go away. Oh dear lord, I am really very sick, am I not?!!!!!!!!!!!!!
*PICC-line is a central vein catheter placed by cannulation of a peripheral vein above the elbow using ultrasound. Patients requiring parenteral therapy for more than five days need a central venous access so the infusion of the drugs can be done safely. Source: http://hdl.handle.net/2043/4298

tisdag 16 februari 2010

Äkta/ Silikon*******Real/ Silicone

Nu är jag då officiellt en kvinna med silikon bröst, ja ett iallfall! =) Fick utprovat min protes idag. Skumt.Får ju erkänna att silikonbröstet är aningen fastare än det egna...hm, kanske anar man nu varför folk opererar sig. Har huvudvärk igen, vilken fruktansvärd omställning det är att ha cancer.
Bild kommentarer: Jag är minuter från att bli Fru Kjeller. 15 juni, 2002****************************************************************************
I am officially now a woman with silicone breasts, well, one at least! =) I tried out my phrosthesis (correct spelling?) today. Weird. I have to admit that the silicone breast is a bit more firm than my real one...hm, I might begin to understand why people have plastic surgery. I have an awful head ache again. It is a difficult changeover to have cancer.
Photo comment: I am minutes from becoming Mrs. Kjeller. June 15th, 2002

måndag 15 februari 2010

Perukutprovning****Trying out wigs

En dag jag trodde skulle bli lättsam. Ack nej,så fel jag hade! Hela känslostormen och sjukdomsinsikten kom idag. Något utav det mest surrealistiska jag gjort, att prova ut peruk. En förberedelse för helvetet kändes det som. Mår fortfarande illa. Kunde aldrig ha gissat att det var detta som skulle vara den utlösande faktorn.(Måste dock påpeka att perukmakaren tillhör den skara fantastiska människor jag mött på resans väg!)Valde att spendera kvällen på att göra denna video för att bearbeta (gissar jag) känslorna.*****************************************************************************
A day I thought would be easy to handle. But no, I couldn't have been more mistaken! The entire storm of emotions exploded today and the illness insight finally caught up with me. It was one of the most surreal experiences I've had- to try out a wig. A preparation for the hell that is coming- that is how it felt. I still feel sick. I would never have guessed that this was going to be the final trigger. (I have to say that the man at the wig place is one of all the marvelous people I've met on this journey!) I decided to spend the evening making this video. I guess in an attempt to work on and handle my emotions.

söndag 14 februari 2010

Alla hjärtans dags hälsning********Happy Valentine's Day!




En Alla Hjärtans Dags kram till er alla. Hoppas att ni haft en bra dag. Idag slår jag på stort- 3 st "hårbilder"!
1. Jag 6 månader- inget hår... =)
2. Jag hösten 1979
3. Jag i 4:e klass, utklädd till prinsessa. Gillade att klä ut mig redan då! =)

***************************************************************************************
Happy Valentine's Day! Big hugs!! I hope you have had a great day. Since it is a good day, I will publish 3 "hair" photos today.
1. Me 6 months old- no hair...=)
2. Me fall 1979
3. Me in 4th grade. Dressed up as a princess. I enjoyed dressing up already back then! =)

lördag 13 februari 2010

Tankar****Thoughts


Vilken konstig sjukdom jag har! När jag var som sjukast med all cancer kvar i kroppen mådde jag som bäst. Hade inte en aning om att jag var så sjuk... Nu när tekniskt sett cancern är borta, den man vet om iallfall, ska jag börja medicinera och må och bli som allra sjukast. Knäppt!
Tjock av kortisonet (eller, ja, tjockare!) och flintskallig av gifterna är att vänta. Tjoho!! Gött- jag som är så fåfäng med mitt hår! För att hylla mitt hår som jag haft i 37 år kommer jag att fram till torsdag (när cytostatika behandlingen börjar) publicera bilder av mig själv i olika frisyrer. Ego? Javisst! Det är en ny sida av mig och tja, känns bra att ta fram den sidan ibland! ;)) Foto: Jag 6 år, September 1979**********************************************************************************
What a strange illness I have! When I was really sick, with all the cancer still in my body, I felt great. I had no idea I was that ill... Now when technically the cancer is gone- at least the one we know of- I will start the treatment and I will feel and get very ill. Weird!!
Cortison fat and bald from the poison is to expect. Yihaa!! Great- and I am so vain with my hair! To honour my hair that has been with me for 37 years I will publish a photo of myself with different hair styles every day until Thursday (the day the chemo treatment begins). Selfish? You bet! A part of me I've hardly ever used and actually, it feels good to bring it out once in a while!
Photo: Me 6 years old, September 1979

torsdag 11 februari 2010

Nyheter*********News



Jag väljer att se dem som positiva sådana! Jag har en aggressiv form av bröstcancer som inte är hormoniell. Efter analys vet man nu att huvudtumören var endast 2,2cm stor och att av de 14 uttagna lymfkörtlarna var endast 1 körtel attackerad av cancerceller. Detta är då bra eftersom cancern då mest troligt inte har spridits vidare i kroppen. Hade mer än 3 lymfkörtlar varit angripna kunde man ha antagit motsatsen, att cancern var spridd. Jag kom alltså in i tid. Tack gode gud för blödningen i höger bröst!! Någon vill att jag ska vara kvar på denna jord ett tag till!
Får att, i förebyggande syfte, och att ta död på eventuellt spridda celler i kroppen kommer jag att få cytostatika behandling (cellgift) i 4 månader med start nu på torsdag. En tuff behandling som lär sätta min styrka på prov. Sedan blir det strålning. Efter 5-6 år blir man friskförklarad och då är man frisk!
Dock, idag känner jag mig stark- det var ju för jösse namn positiva nyheter. De bästa jag fått de senaste 8 veckorna!!!!!!!!!!!!!!!!!!!Obs- alla 3 dagar jag har varit på sådana här tuffa läkarbesök har solen strålat från en klarblå himmel över snötäckta landskap. Så vackert!! Carpe diem!*****************************************
I choose to view them as positive news! I have an aggressive kind of breast cancer, that is not hormonial. After the analyzis they now know that the mother tumor was only 2,2cm big and of the 14 removed lymph nodes only 1 was attacked by cancer cells.
This is considered good since the cancer most likely hasn't spread to other parts of my body. If more than 3 lymph nodes had been attacked it would have been the opposite situation- it had most likely spread!I came in on time. Thank God for the bleeding in my right breast. Someone wants me to be around on this planet for a little while longer!! =) So starting Thursday, in prevention and to kill any possible spread of cancer cells I will receive chemotherapy for 4 months. A tough treatment that will challenge my strength. Radiation is next after chemo. After 5-6 years I will be declared healthy and well! Today I feel strong- it was GOOD news. The best news I've had in the past 8 weeks!!!!!!!!!!!!!!! Please note- all 3 days that I have had scheduled doctor's appointments like this the sun has been shining from a clear blue sky on to a white wonderland. So beautiful! Carpe diem!

onsdag 10 februari 2010

Hej igen Herr Ångest!**********Hello again Mr. Anxiety!

Anxiety is the space between the "now" and the "then"- quote by Richard Abell
Jag börjar så sakta förstå att det är så här det kommer att vara på min resa genom cancerns värld. Bra dagar,dåliga dagar,skratt, tårar, väntan på test resultat och så då, Herr Ångest! Han kom idag och han var ju förvisso väntad!! Nu måste jag bara lära mig att klara av honom när han dyker upp. Förresten, han är inte vacker kan jag berätta! Samtidigt så vet jag ju att han försvinner imorgon så fort jag har mer kunskap om min situation- oavsett om det är bra eller dålig sådan. Då återfår jag åtminstone lite av min kontroll. Gillar inte att inte ha kontroll!!! Har ni hört den förut, eller?! Erkänn, jag har åtminstone självinsikt!! =))*********************************************************************
I am slowly starting to realise that this is what it is going to be like during my journey in the world of cancer. Good days, bad days, laughter, tears, waiting for test results and of course Mr Anxiety! He came today and that was no surprise really- he was expected! I just need to learn how to handle him. By the way, he is uggly, I can tell you! At the same time...I know he will disappear tomorrow when I recieve more knowledge of my situation- good or bad knowledge, it doesn't matter. At least then I regain a bit of my control. Don't like not being in control! Have you heard that one before?! You must give me credit for admitting to it! = ))

tisdag 9 februari 2010

Nervös************Nervous

Är nervös inför läkarbesöket nu på torsdag. Då får jag veta alla detaljer om cancern jag har väntat på sedan operationen- vilken sorts cancer är det?, hur aggressiv?, vilken behandling kommer jag att få? när börjar behandlingen? etc etc Ska iväg till sjukgymnasten om en stund och träna armen. Jag vet så mycket att den måste tränas för att jag ska kunna lyfta upp armen över huvudet- läkarna vill komma åt ordentligt med strålningen i armhålan. Max började förskolan i igår. Per ska vara med Max i klassen denna och eventuellt nästa vecka. Blodsockret hoppar upp och ner fortfarande.
Fick äntligen tillbaka min bil idag! Den har blivit omlackerad efter rispattentatet den utsattes för i december på en parkering i Göteborg!Repor överallt på hela bilen. Men nu är den fin igen! =) *****************************************************
I am nervous in regards to the doctor's apointment this Thursday. That is when I find out about all the cancer details- What kind of cancer?, How aggressive is it?, What kind of treatment? When does the treatment begin? etc.etc. I am going to the physiotherapist in a bit to exercise my arm. I know so much that I need to be able to lift my arm above my head in order to get the radiation treatment in my armpit.
Yesterday Max started preschool. Per will be with him and the teachers this and maybe next week. His blood sugar is still jumping randomly up and down.
I finally got my car back today. It has been re- painted after the brutal vandalism attack it was exposed to in December at a parking lot in Gothenburg. Someone used a sharp object to scratch it all over! Now it looks stunning again! =)

lördag 6 februari 2010

Barndomsdröm******************Childhood dream

Melodifestivalen har börjat! Så härligt: glitter,glamour och javisst, en och annan sång att lyssna på. Sångerna är kanske inte det som attraherar mest ; )) Det var min barndomsdröm, att en dag sjunga i melodifestivalen. Nu sjunger jag ju kanske hellre än bra så den drömmen förblev en dröm. Men fortfarande (!), när jag är ensam hemma,sjunger jag framför spegeln med schlagerlåtar från förr på högsta volym och jag är den stora stjärnan! Då mår jag så bra!! Heja melodifestivalen!**********************
The Swedish part of the Eurovision Song Contest has begun on TV. Wonderful- glamour, sparkly clothes and decor and a few songs to listen to. The songs might not be what attracts me the most. ;)) It was my childhood dream to one day participate and sing in the Eurovision Song Contest. Well, my singing skills are not what I am famous for so it stayed a childhood dream. But still to this day (!), when I am home alone,I put the music with the Eurovision songs on high volume, stand in front of the mirror and I sing from the bottom of my heart! I am the big star! That is when I feel super good! Yeah,Go- Eurovison Song Contest-Go!

fredag 5 februari 2010

En bra dag hela dagen!****A good day all day!



Vilken bra dag! Sjukhusbesök på Östra med Max-träffade doktor Gun och dietisten. Max och Per besökte förskolan och åt lunch med dem- Max var SÅ glad att få vara med alla coola kompisar och lärare en stund! Han har verkligen saknat dem! Och jag besökte och sa ett snabbt Hej till alla fina kollegor på ABC. Mysigt! Åt en lunch med Judy och fick prata ikapp lite... =) Var totalt slut efter de äventyren och gick hem och sov middag! (blodvärdet är fortfarande lågt tyvärr) Kvällen bjöd på grillkväll ute i snön med grannarna på den fantastiska gatan vi bor! Vilka människor- så underbara!! Många skratt och mycket glädje. Sov gott!****************************************************
What a good day! We went to Östra, Max's hospital, to meet his doctor Gun and the dietician. Max and Per visited the preschool and had lunch with the Dino class- Max was SO happy to be with all his cool friends and teachers for an hour! He has missed them a lot! I said a quick Hello to the lovely colleagues at ABC! Felt good! Had lunch with Judy and managed to catch up on a few things...=)These daily adventures totally drained me and I had to take a long nap, (still low iron). The evening was spent out in the snow BBQ:ing with the marvelous neighbours on our street! Amazing people! Lots of laughter and joy. Sleep tight!

torsdag 4 februari 2010

En stilla dag**** A quiet day

En stilla och lugn dag. Att få lätta på trycket igår hjälpte och idag har jag inte kunnat tänka en enda tanke alls.Skönt! ************************************************
A quiet and calm day. To let some pressure of my chest last night helped and today I haven't been able to think at all. Wonderful!

onsdag 3 februari 2010

Trött*****Tired


Max blev utskriven från sjukhuset i måndags och fick äntligen komma hem på riktigt. Tyvärr har min lille grabb nu fått en öroninflammation och feber som ställer till blodsockret lite grann. Vi vet ju fortfarande inte riktigt hur hans "normala" värden är, det tar ett tag att ställa in. Men han mår bra och är så glad över att vara hemma!
Per och jag är trötta, fysiskt och psykiskt. Efter att ha levt i en konstig plastbubbla de senaste veckorna börjar nu verkligheten komma ikapp oss. En rå verklighet som framförallt jag försöker förstå och greppa om. Det är informationsstopp i mitt huvud. Tankarna flyger och far och ger mig huvudvärk. Armen ger mig armvärk! Nervtrådar högt och lågt som spökar. Ingen känsel i armhålan och en bit ut i armen och nu kommer det värsta- jag får inte raka armhålan på ytterliggare 1 vecka. Tjoho!
För att försöka sortera i allt detta åkte jag ikväll tillsammans med Josefina och Ingrid på Taize mässa i Råda kyrka. Så vackert, så stilla, tid för eftertanke...och tårar. Ett långt och fint samtal med den kvinnliga prästen avslutade kvällen och vi skuttade faktiskt hem skrattandes i snön. Snön är fantastisk, har ni tänkt på det? Inte en grå dag på flera veckor, bara vitt och fint!!************************************************
On Monday Max left the hospital "for real". He was so happy to finally come home! Sadly, my little boy has got an ear infection and fever and that doesn't help with the blood sugar monitoring. We still don't know exactly what his normal blood sugar in certain situations should be. But Max is over all doing great!
Per and I are tired, physically and mentally. We have been living in a "plastic bubble" the past weeks and reality is now hitting hard. A tough reality that especially I am trying to understand. I really can't get any more information in my head, my thoughts are all over all the time. It gives me a headache.My arm gives me an arm ache! Lost nervs all over! I have no feeling in my armpit and in parts of my upper arm, and I can't shave my armpit for at least another week- gross!!
To try and bring some clarity in all this me, Josefina and Ingrid decided to visit our local church and their Taize mass this evening. So beautiful and quiet, time for reflection...and tears. A long and very good conversation with the female priest ended our evening and we actually went home laughing and jumping in the snow. The snow is amazing, don't you think? Not a gray day in weeks, everything is white and bright!